emmaribom

Åhh Ida, du får mig nästan att gråta →http://idaronnqvist.wordpress.com/←. Helt seriöst jag saknar våra stunder så mycket. Våra träningar som alltid blev som tävlingar, på något knasigt sätt. Då vi alltid bråkade om vem som skulle åka först i spåret på träningarna. Alla våra härliga klubbträningar, med Anton och Jonte i "Johans grupp". Den gången vi var ute och åkte i -25, den gången du fick min stav i magen. Alla gånger vi fikade efter träningarna, och alla gånger vi åkte i guppen. Den gången vi vann DM-guld i staffet i kiruna, och den gången vi vann sprintstafett  DM-guld i Piteå, och minns du då vi vann lilla-VM guld i malmberget. Då vi nästan krockade med renar i den där läskiga nedförsbacken (duvet), och då vi åkte uppför slalombacken för att sedan åka nedför. Då vi tränade skicross inför Kalle Anka cup, då vi var på Kalle Anka cup 2010, åhh Ida finns hur mycket som helst. Jag ska ta med dig ut i skidspåret igen, om jag så måste dra dig dit. Skämt och sido, jag saknar det sjukt mycket, kom back! ;)